De väldigt olika kulturerna som finns mellan europeiska länder kan vara bra, men när det gäller medicinsk utbildning så utgör sådana stora skillnader vissa problem på kontinenten.

Många universitet i olika europeiska länder erbjuder kvalitativ medicinsk utbildning. Men de vitt skilda läroplanerna och utbildningssystemen mellan dessa länder utgör en stor utmaning för dagens studenter och framtida vårdpersonal.

Dagens vårdpersonal är mer mobil än någonsin, och ett stort antal väljer att studera eller arbeta i andra länder än i sina hemländer. Bristen på en enhetlig läroplan och standardiserad medicinsk utbildning är en viktig faktor som hindrar dem från detta.

Dessa problem gör det svårt att använda kvalifikationer från ett land för att ansöka om en kurs eller ett arbete i ett annat. Bristen på standardiserad läroplan utgör en fara, inte bara för vårdpersonal men även för länder som är i desperat behov av yrkesverksamma för att hantera den åldrande populationens behov.

Problem som uppstår på grund av bristande standardisering:

 Luckor i läroplaner

 Varje medicinsk utbildnings läroplan består av olika prekliniska och kliniska ämnen. Genomgångar av medicinkursers läroplaner från olika länder visar på stora luckor inom båda dessa kategorier. Proportionerna mellan prekliniska och kliniska ämnen skilde sig också åt. Vissa skolor erbjuder kliniska ämnen som inte återfinns i andra medicinska skolors läroplaner.

Dessa avvikelser avspeglar helt enkelt luckorna i medicinsk utbildning mellan länder. Denna svårighet kan bli än mer uttalad när en medicinstudent börjar att öva och utöva, och än mer så när den ansöker om certifieringar eller ackrediteringar.

Komplikationer vid ansökan om specialistutbildning och utbildningsplats

 När en student önskar fortsätta med vidareutbildning blir konsekvenserna av skillnaderna i läroplaner mer uttalade. Institutioner i andra europeiska länder kan kräva ytterligare utbildning för att medicinsk personal ska kunna bli antagen till specialistutbildning. En del länder prioriterar endast de som har kvalificerade examina, och det kan vara svårt att vänta på att utbildningsplatser ska dyka upp.

Svårigheter i att ansöka om arbete i andra länder.

 Skillnaderna inom den medicinska utbildningen ger upphov till brist på kvalifikationer. Det innebär att den som tar examen som önskar arbeta inom ett annat europeiskt land kanske inte har en erkänd medicinsk- eller omvårdnadsutbildning. Således kan de kanske inte ansöka om arbete.

I vissa fall kan ytterligare praktik eller utbildning krävas för att deras utbildning ska erkännas. Detta kan innebära ytterligare ett år eller två innan de kan ansöka om arbete eller positioner på sjukhus och vårdinstitutioner.

Svårigheter för länder att fylla behovet av deras vårdpersonal.

Ett av de mest relevanta problemen är hur tillgången av vårdpersonal begränsas av restriktioner som hindrar flytt av personal mellan länder.

 Majoriteten av världens länder förbereder sig för en stor förändring av populationens åldersfördelning. När babyboomarna börjar närma sig 60 år, så står många länder inför en kraftig ökning av äldre patienter. Detta innebär att det kommer finnas ett ökat behov av vård, med stora krav från de äldre. Dessutom är många bland den äldre vårdpersonalen inställda på att lämna arbetskraften och gå i pension, vilket leder till ett antal lediga platser i deras kölvatten.

Dessa faktorer bidrar i till det stora behovet av mer medicinsk- och omvårdnadspersonal. I de europeiska länder där antalet utbildade inom medicin och omvårdnad inte möter behovet så är ett alternativ att ta emot yrkesverksamma från grannländerna för att förstärka vårdpersonalstyrkan. Men, bristen på standardisering och skillnaderna i de medicinska läroplanerna kan återigen vara ett hinder för detta mål.

Generellt utgör bristen på enhetlighet inom den medicinska utbildningen inom Europa flera problem. Även om det finns framgång i hanteringen av dessa svårigheter, så kvarstår att standardisering av medicinsk och omvårdnadsutbildning i europeiska länder är ett välbehövligt steg för både studenter, yrkesverksamma och de länder som vill anställa dem.